Barn som omfamnar naturen och läkare som respekterar patienten

Av Jukka Packalen

Det har tagit en lång tid för mig att inse att motsatsen till depressivt tillstånd inte är eufori och att motsatsen till ångest inte är meditativ serenitet. Motsatsen till bägge är att man är tillfredsställd – inte i meningen att man är i ett njutande tillstånd, utan i meningen att man kan ställa sig till fred med sitt liv och allt det innehåller, även svåra känslor. Vi är m.a.o. fria att ta ställning till omständigheterna i vårt liv – såväl våra interna omständigheter såsom känslor som externa omständigheter.

Filosofin har ofta postulerat denna mänskliga frihet som en självklarhet. Viktor Frankl (1905–1997), vid tiden en ung läkare i Wien, observerade dock att specialvetenskaperna, exempelvis biologi, psykologi och sociologi helt hade stängt ögonen för vår andliga frihet och överhuvudtaget den andliga medvetenhet som är essentiell för människan. Frankl var intresserad av filosofi redan som en liten gosse och han har beskrivits som en naturlig filosof. Mot denna bakgrund är det inte så märkvärdigt att han doktorerade såväl inom psykiatri och neurologi som filosofi.

Viktor Frankl tog den mänskliga medvetenhetens frihet och vår vilja till mening, dvs. nödvändigheten att uppleva livet som fyllt med syfte och mening, som utgångspunkt för den filosofiska människosyn som han började formulera på 1920-talet. Han kallade sin filosofi logoteori, med det flertydiga grekiska logos, vilket Frankl översatte till mening eller syfte, som ordrot. Han framlade också grundprinciperna för logoteorins praktik, logoterapi. Logoterapins unikhet i förhållande till andra stora terapiskolor kommer från dess orientering på människans andliga resurser och våra existentiella frågor och etiskt varande, i stället för den traditionella orienteringen på psykiska symptomer och drivkrafter.

Jag vågar påstå att Viktor Frankls observation av specialvetenskaperna gäller även i dag inom psykiatrin, vilken lever en renässans av idealisering av naturvetenskapliga metoder driven av medicinindustrin. Enligt Frankl översimplifierar man människan till en karikatyr när man åsidosätter det mest mänskliga i människan, den andliga medvetenheten. Till viss mån är det nödvändigt att simplifiera, operationalisera, inom specialvetenskaper för att få mätbara resultat för specialändamål. Men arbetet för människors välfärd som helhet kan aldrig grunda sig på en reducerad, inskränkt syn av människan. Tänk om vi helt ignorerade en spridande infektion som en psykiskt illamående person har. Det är lika väl ogrundat att ignorera de andliga behoven i människans enhet. Frankl efterlyste en rehumanisering av människans forskning och omvård och denna uppgift återstår till våra dagar.

Viktor Frankls livsverk i utvecklingen av logoteori och logoterapi är ovärderlig och alltid lika aktuell. Varje människa måste i något skede av sitt liv svara på frågan vad meningen med livet är, vad ens uppgift i livet är och hur vi kan leva med en känsla av mening och syfte. Vi vet från otaliga dokumentationer att existentiella kriser kan ha lika ödesdigra konsekvenser som psykologiska kriser. Och om vi i dag väl förstår hur fysiska och psykologiska problem är förknippade, så är också det hur vi hanterar existentiella frågor bestämt relaterat till vår helhetskänsla av välbefinnande. Men hur många arbetsläkare känner ni till som är beredda att möta en existentiell kris, ett djupt sinne av meningslöshet, utan att automatiskt stämpla det som depression och ordinera selektiva serotoninåterupptagshämmare? Ändå är en existentiell frustration en normal reaktion till ett liv utan mening i ett samhälle som orienterar sig på att suga upp arbetskraften i människan för den mystiskt och tydligen deterministiskt nödvändiga ekonomiska tillväxten.

Jag har på senaste tiden ofta diskuterat meningen med livet med människor och märkt att det att vi har en känsla av att vårt liv har äkta mening och ett värdefullt syfte är långt ifrån självklart. Snarare är det så, att vi relativt blint lever enligt de förväntningar som våra föräldrar, sociala nätverk, vårt arbete och en generisk västerländsk livsstil ställer oss. För att vakna upp till vår andliga medvetenhet behöver vi kanske någon eller något som kan upplysa oss om vad att vara en människa till det fullaste, att etiskt existera, betyder och hur vi kan hitta svar på våra existentiella frågor. Jag skulle nästan vara beredd att hoppas att vi i framtiden får se logoteori som något som bl.a. undervisas i skolan och något som man måste känna till innan man kan praktisera medicin. Med uppfostran om etisk ansvarighet skulle vi kanske se flera flickor och pojkar arbeta för det som är det viktigaste, världen och naturen omkring oss, och flera läkare möta oss som hela, unika människor som är oändligt mer värdefulla än konstgjorda ekonomiska effektivitetskrav.

Jag började med att diskutera ångest och depression. Detta är den andra sidan av logoteorin vid sidan av frågorna om vår existens i världen: hur vi tar ställning med våra interna upplevelser såsom maladaptiva psykiska reaktioner. Jag har personligen haft stor hjälp av Frankls tänkande när jag precis bekämpat depression och ångest. Jag har lärt mig att jag har inom mig andliga resurser som hjälper mig orientera mot ett meningsfullt liv trots svåra psykiska symptomer. Jag vet också att jag kan förstärka mig inför de kriser som livet oundvikligen har kvar för mig att gå till mötes. Logoteorin är djupt relevant för alla som är intresserade av självutveckling.

Man kan dra samman att logoteorin har en existentiell sida och en fenomenologisk sida. Den drar å ena sidan samman hur vi kan och t.o.m. skall leva i världen för att leva vårt liv till fullo. Å andra sidan beskriver den hur den mänskliga medvetenheten fungerar och hur mycket bredare resurser vi har till vår förfogande än vad en specialiserad, icke-filosofisk människobild låter oss anta. På Viktor Frankl Institute Finland talar vi om logoteorin som existentiell fenomenologi, en unik teori om människan som har oändliga applikationer letande efter gott liv.

Skribenten Jukka Packalen håller en avgiftsfri föreläsning om Viktor Frankls filosofi och logoterapi söndagen den 19.5. i Helsingfors centrum. Bindande anmälningar till Jukka.Packalen@gmail.com